Suwarrow. Söndag 11 Sep 20112011-09-11 (Uppdaterad 2011-10-17)
Vi har varit här en vecka nu. I början kände vi oss väldigt oroliga och nervösa för roderproblemet som hela tiden var i fokus. I torsdags tog jag hjälp av en båtgranne och vi dök under båten med aggregat för att kunna stanna länge vid rodret. Han skakade rodret någon meter under mig och jag hade ögonen direkt vid roderlagringen. I korthet – jag hade missbedömt glappet. Nu när jag var nära lagerfästet kunde jag konstatera att det var ett gummilager som delvis gav vika / sviktade vid belastning. Inget glapp och alla prylar satt fast. Det var nog den bästa julklappen på många år.
Så nu är allt normalt på båten. Under resan hit gick gångjärnen till dörren på toalettskåpet sönder och en annan dörr ramlade ner. Pumpen till färskvattnet dog dessutom. Men sånt här klassar vi numera som bagateller och öppnar bra-att-ha-lådan och monterar nya gångjärn och plockar fram vår reservpump.
Vi mår bra. Solen skiner, det är stilla i lagunen och det blåser en lugn fin sommarvind. Det känns nästan fånigt att vi anlände för en vecka sedan efter 3 dagars kuling. Veckan som varit har bjudit perfekt passadvind.
Båtar kommer och går, men vi är ca 8 båtar i viken. Ankringen är mer skyddad än vad vi trott och ankringsbotten är helt ok. Håller man sig nära stranden, finns inga korallhuvuden, och spridda koraller är snarare som mindre berghällar. Riktigt bra ankring med andra ord.
Ön är ganska liten och har en vacker och lite blandad flora.
Livskraften är stor.
En kille, Kiwi (NZ) Tom Neale prövade att bosätta sig här 1950 och levde till och från på ön till sin död 1977.
Vi har snorklat, promenerat, träffat de andra båtarna på sundowners,
gemensamma middagar och t.o.m. haft filmvisning en afton.
.jpg)
Biokvällen avstod vi. Det kändes nästan fel att titta på film på en av de vackraste och mest isolerade öarna som vi känner till.
Vi har också varit på treckingtur och kämpat oss upp till öns högsta topp (+4m). Det är två helt underbara Rangers här som parkvakter som tog oss på ö-vandring i fredags.
Man startar några timmar innan lågvatten och promenerar på revet mellan öarna. Helt märkligt och fantastiskt vackert marinliv.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Första ön vi kom till efter en timmes vandring, var en fågelö. Tre olika arter häckade där och vi hade ett moln fåglar några meter över våra huvuden – orädda och nyfikna.
På västsidan av ön var barnkammaren. Där fanns hundratals små ungar som sökte skydd i buskarna och väntade på mamma
.jpg)
Sen gäller det att vända i tid innan tidvattnet blir för högt och mot slutet av promenaden vadar vi i nästan 1 m vatten och swellen kommer brakande över revet och sliter i våra ben. På hempromenaden, som gick på insidan av revet, hade vi ett gäng hajar runt oss som studerade och värderade våra ben. men inget blodvite uppstod, så alla ben kom hem.
Det dräller av hajar runt båten, ofta 7-10 stycken. Det är svartfenad, vitfenad och gråfenad haj.
Lagunen är mer än 100 m djup på sina ställen och det finns mantor och t.o.m. valar kommer in genom den 5 m djupa passagen med sina kalvar.
James och John, som är Caretakers och Rangers på ön, har en budget på 1 500 NZ dollars, ca 6 000 sek för 9 månader. För dem köper de mjöl, mjölkpulver, olja, ris, socker och lite annat. Sen gäller det att fiska varje dag. När man söker jobbet som Ranger, måste man skriftligt intyga att man älskar fisk.
Det drar ihop sig till avfärd.
.jpg)
Vi har en spinnakerbom, som vi aldrig använt - inte vetat hur och behovet har inte riktigt infunnit sig. Men nu verkar vindarna behöva en sådan. Vi har fått instruktioner av en båtgranne, CD, så i morgon, måndag, sätter vi pinnen och lite segel samt ställer rodret mot Vavau.
PS. Har dykt och skakat i propelleraxeln och den är stum. Så lagret måste vara ok. Man kan se lagret bra från framifrån och det ser helt ok ut. Svårt se hur lagret ser ut akterifrån pga. rope cuttern. Vi får se om gnisslet återkommer.
/Personalen på Circe