Wangarei – Nya Zeeland. Nov 2011.2012-02-07
Den 19 november tas Circe upp på land. Kölen och rodret är gulbrunt ca 30 cm från botten, tidvattnet är 2,8m och vi har stått i leran förklarar killarna på marinan. Det blir en mjuk avsköljning för att skona bottenmålningen vi gjorde i augusti som har hållit djur och växter borta.
Rengöring av propeller och borttagning av hela propelleraxeln. Vi byter axellager och tätningsring.
Rodret tas bort och vi konstaterar att roderaxeln är böjd. Det är förklaringen till att Circe vill svänga bb alldeles själv om jag släpper ratten. Nedre lagret ramlar ut då roderaxeln tas bort. Det blev tillverkat i Raiatea Tahiti, men fick tydligen fel dimension. Lagret skall vara fastpressat och skall sitta kvar. Nu blir det nytt lager.
Vi har anlitat en båt elektriker som vi fått rekommendationer om och han finner felet varför vi inte fått in radarbilden från plottern in i vår PC. Vår avdankade elektronikexpert, Marcus Båtflanören, har varit för brutal vid installation av kabeln och deformerat den. Byte till ny (dyr) kabel.
Båtelektrikern finner också att det inte är något fel med Ballmars generator. Ballmar har två olika möjligheter för styrning av laddningen – en med intern regulator som egentligen är ett reservläge med låg laddning och en med extern regulator. Vi har extern regulator. Det finns två kabelanslutningar och man väljer någon av dem.
Men inte Båtflanören inte, han väljer att ansluta bägge kablarna och generatorn vet inte vilken regulator han skall lyssna på, och blir följaktligen tokig.
En kväll träffar vi svenskarna Pelle Pettersson och Sara. Pelle är egenföretagare och har Doyle segelmakeri i Whangarei sen sju år tillbaka. Sara kom till Nya Zeeland för ett par år sedan och började hos Doyle i Auckland men är nu anställd hos Pelle. Sara träffade vi på Hamel´s segelmakeri i Fisksätra när vi hämtade våra segel innan vi seglade iväg 2009.
Pelle berättar att det var enkelt att starta och driva eget företag här. Skattemyndigheten kom hem till honom och förklarade hur allt gick till. Med ett enkelt dataprogram sköter han firman och anställda.
Vi hyr en bil och besöker våra vänner Lars och Erja på Ambika. De ligger i Opua som ligger lite norr om Whangarei och är en stor och mycket fin marina. Här finns två bra båtaffärer och många andra servicefirmor för båtar. Tillsammans med Lars och Erja kör vi nästa dag upp till Kerrikeri. Vi är inbjudna till Richard och Dawn, från båten Dolfijn, som har sitt hem lite utanför Kerrikeri.
Efter ett returbesök på vår marina i Whangarei för att träffa en del leverantörer, så kör vi vidare söderut mot Auckland. Auckland är den största staden på norrön med ca 1 miljon invånare. När vi kört in i staden blir det tvärnit. Alla bilar står stilla i alla filer och en eller två bilar kan flytta sig när rödljuset slår om till grönt. Vi får senare veta att det var en demonstration som stoppade trafiken. Kartan och gatuskyltarna är inte helt lika men efter många svängar och svettdroppar hittar vi hotellet vi ska bo på. Vi har valt ett centralt hotell med garage, vilken tur för här finns inga P-platser.
Vi hittar en liten parkeringsficka utanför rätt nummer på gatan där hotellet ska ligga. Ulla hoppar ur och hittar en liten skylt med hotellets namn, upp till receptionen och frågar, var ska vi göra av bilen. En kort beskrivning hur vi ska köra runt kvarteret och fram till den egentliga entrén till hotellet på en sidogata där de möter upp tar hand om bilen. Auckland är en storstad med måttlig trafik i city och flera fina parker. Det är P-förbud på alla större gator och det finns inte en enda parkerad bil i stans centrala delar – väldigt skönt och människovänligt. Gratisbuss som kör runt den centrala delen av staden.
På kvällen äter vi middag tillsammans med Frank från RiRi. Frank är i Auckland för att ta emot en container från Palmerstone med saker som han lyckades rädda från RiRi.
På söndagen är det Julparad i city. Olika orkestrar från säckpipa till blås, körer och dansare och många, många bilsläp med figurer och barn från Disneys värld. Det måste vara 1000-tals personer engagerade i denna parad.
Efter paraden hinner vi med ett besök på stadens museum. Ett museum där man kan tillbringa flera dagar om man vill se allt, så hit vill vi komma tillbaka.
Måndagen den 28 november tar vi flyget hem för att återvända i mitten på mars nästa år. Vi ser fram emot att komma tillbaka till Nya Zeeland och se mer av landet. Det vi sett hittills är vackert, rent och välordnat. Alla människor vi träffat är mycket trevliga. Lite ovanligt, men inte alls negativt, är att mer än 50% av befolkningen som vi ser på gatan, i affärer och affärslivet, är asiater.
Nu är båten på land i Whangarei, NZ, och vi sitter vi på Malta och undrar om det kommer någon Lucia i morgon
/Ulla & Christer