Whangarei 5 Till 15 Nov 2011.2011-11-16
Vi vaknar upp lördag morgon, förundrade over att båten ligger stilla. Dieselvärmaren surrar och det är skönt i båten och 9 grader utanför, Brrr…
Vi går upp och ser att floden som igår var bred, nu är hälften så bred med långsluttande botten i dagen. Det är lågvatten. Tidvattnet är 2.8 m. Båten står inte på botten, så marinan är nog lite utgrävd. Men det är nog ingen ide att försöka sig på segling i kanalen nu.
Vi fixar i ordning el och vatten, spolar av båten och alla sjökläder. Allt är salt.
Vi klär på oss ordentligt med strumpor, extra tröja och jacka – det känns ovant, och vandrar in till staden som ligger ca 10 min promenad från marinan. Senaste seglingen verkar ha slitit hårt på diverse utrustning, smått som stort. I staden lämnar vi in våra klockor som bägge har stannat och köper nya civila regnställ som har gett upp.
Det är en positiv chock och en underbar upplevelse att komma till en modern och trevlig liten stad där allting plötsligt finns och fungerar. Människorna är mycket trevliga och pratar någon slag cowboy engelska.
Vädret är ett eget kapitel men snabba förändringar. Hela seglingen till NZ var ett gatlopp mellan fronter och lågtryck och det är samma sak här i land. Vi lämnade båten i sol under 5 min och sprang sista biten mot ett kafé för det började störtregna.
Vi går runt i staden för att orientera oss. Snyggt, helt och rent och väldigt trevligt. Staden delas av floden och en bro binder samman delarna och vid bron finns en stor marina. Området kring marinen är promenadvänligt med parksoffor och det finns gott om restauranger och fik. En liten idyll.
Nästa dag, som är söndag, hittar vi våra norska vänner Lillian & Kåre på båten Killiko ankrade nära bron. Vi går upp i stan för att äta middag. Allt liv och rörelse är borta, nästan folktomt och inga bilar. Krogen vi hade tänkt gå på var stängd som alla andra ställen, men under vägen hittade vi en Tai-krog som inte hade hajat galoppen och var öppna. Vi åt en god middag där. Söndag är alltså en dag då man är hemma och inte springer runt i stan
Kvällarna, nätterna och morgnarna är råkalla och vi har tröttnat på att frysa. Vi köper ett el-element så vi kan stänga av värmaren.
Vi njuter av att dagarna har blivit längre och det är nu en lång svensk skymning på kvällarna – mysigt.
En eftermiddag kämpar vi oss upp för fjället som norrmännen säger. Det är 400 m högt och vi går en stig genom en härlig och tät skog med små brusande bäckar.
Fantastiskt vackert. Längst upp har vi en vidunderlig utsikt över staden och kanalen vi seglade uppför.
På nervägen passerar vi sommarängar med smörblommor, luktärter, krasse, maskrosor, vildsäd och mycket annat som kändes typiskt svenskt.
Det är mycket saker som blivit utslitna eller trasiga och vi får ihop en 27 punkts lista på saker som skall repareras, bytas ut eller nymonteras. Det kan kanske för andra, blivande långfärdsseglare, ha sitt intresse vad som håller måttet och inte håller.
Till storinvesteringarna hör ny kortvågsradio. Vi har tröttnat på vår ICOM IC-7000 med antenn i akterstaget. Den är känd för HF-återkoppling och vi kan överhuvudtaget inte använda 4 mHz bandet – då svimmar radion. Sen är radion mycket plottrig med en drös av möjliga inställningar, som det kanske är roligare att skruva med hemma i hobbyrummet. På sjön ska det fungera att prata med andra seglare – det räcker och det enda som efterfrågas. Med ena handen håller man i sig och med andra handen håller man mikrofonen. Antenn i akterstaget innebär olika förstärkning i olika riktningar.
Det blir en Sailor 6310 med en 8 m Comrod AT82 HF whip antenn istället.
Solen har gått ner för sista gången för våra förbrukningsbatterier, 4 stycken Victron 220 Ah AGM. De har gjort god tjänst i 3,5 år och varit i dagligt bruk 9 månader per år. Detta under en medeltemperatur av 30 grader vilket innebär att livslängden i nordiskt klimat med medeltemperatur på 20 grader, motsvarar 7-8 år.
Alltså, värt att komma ihåg – batterier specificeras för en temperatur om högst 20 grader och maximalt kontinuerligt uttag om 5%. Om omgivande medeltemperatur är 10 grader mer, dvs. 30 grader, halveras livslängden.
Kan också vara värt att nämna att en inverter endast lämnar ca 60% av den specificerade effekten (20 grader) vid 30-40 graders omgivande temperatur.
Vår galvade kätting angrips av saltvattnet och blir mossig av utfälld zink som gör att den får hög friktion som hindrar den att ”rinna ut” i ankarboxen och istället bygger en myrstack som måste sparkas omkull var tionde meter vid upptagning. Vi väljer nu att köpa 70 m rostfri kalibrerad kätting av grade 50 med brottlast ca 2 000 kg. Rostfri kätting som INTE är tillverkad i Kina, utan i Italien.
Apropå galvade material och aluminium så blir det zinkmossa och fastbeckning ganska snart i söderhavsmiljö. Blixtlåsen till våra dykväskor hade fastnat för gott och enda möjligheten att komma in i väskan var att skära upp sidorna med kniv. Blixtlåsen i våra Musto kläder beckade ihop och fick räddas efter flera timmars skrapande och oljande. Blixtlås måste vara av plast om de skall fungera. Syrafast material eller titan är det som gäller.
Till småinvesteringarna hör gångjärn till toalettsitsen, ett toalettskåp och locket på teakbordet. Ny tandborste och lite annat.
Värmeslangen i toalettskåpet har blivit sönderklämd av saker som farit omkring där. Det blir nytt munstycke och slang och så måste vi montera durk i skåpet som skyddar slangen. Dåligt av Jeanneau att göra ett toalettskåp som inte kan användas.
Ny Hella topplanterna skall monteras längst upp på masten istället för det danska skräpet som kallas Lopolight.
Ny Echo Pilot, framåtseende ekolod, som ersättning för det som Marcus Båtingenjören förstörde. Vi tackar återigen för uselt arbete.
Vår radarreflektor, See Me, är bra men den fungerar bara på X-bandet vilket betyder att fartyg och båtar med minst 4 kW radar ser oss, men inte småbåtar med liten radar som arbetar på S-bandet (olika frekvenser). Därför monterar vi en passiv radarreflektor, Viking Tri Lens, på masten som komplement till See Me.
Ett viktigt jobb blir att plasta igen utrymmet i ankarboxen som är öppen in mot kabinen – vi vill inte ha in mer saltvatten i kabinen och våra garderober. Vilken dundertavla och konstruktionsmiss från Jeanneau.
Lazy-Bagen (storsegelkapellet) blåste sönder under resan hit så vi beställer ny. Samtidigt får kapellmakaren göra en ny Bimini – en exakt kopia av den vi har som tillverkades på Grenada fast den här gången i riktig kapellväv som det inte regnar rakt igenom. Väven som Grenada tillhandahöll, duger möjligen till potatissäck.
Generator – vi har tröttnat på Ballmars 100 A generator som ger mindre ström än den original monterade 80A Hitachi och sätter tillbaka ursprungsgeneratorn.
Vi trivs bra i marinen som är lite familjär. Här finns en travellift som tydligen har muskler och lyfter 55-fotare. Men den är kort och vi måste ta ner förstaget nu på torsdag inför upptagning på land under fredag.
Sommaren kom av sig lite grand och vi har ca 10 grader på nätterna så vi njuter av vårt el-element som skapar rart inomhusklimat i båten.
/Christer & Ulla